Efter närmare tre timmar ute på promenad i det vackra vädret, kliar & rinner det duktigt i näsa och ögon. Benen värker fint också kan jag säga. Men ändå skulle jag inte vilja byta ut det mot att ha suttit inne istället.
Det få dagar som kan göra mig så lycklig som att bara få vara ute i solen den här årstiden. Kryddar man det hela med att ha två lyckliga hundar med ut, så blir inte känslan mindre euforisk=)
Tyvärr förstördes det hela på slutet lite grann, då vi avslutade promenaden med en fikapaus i hundparken. Jag kan bli så förbannat trött på dåliga hundägare ibland. Parken är uppdelad i två delar. En större rastgård, och en lite mindre.
För att komma till den större måste man passera genom den mindre. När vi kom dit satt det en familj i den första mindre, och med sig hade de en rätt vild Wheaten terrier. Det vettiga & normala vore väl att matte eller husse kallar in sin hund, och håller den tills vi har passerat. Men icke!! Ett stycke sjövild unghund hoppar runt oss hela vägen igenom den första hagen. Jag blir helt enkelt tvungen att bära mina vavvor, ur ren säkerhetssynpunkt. När vi ska gå tillbaka igen, så upprepas proceduren. Men den här gången håller det på att gå illa för mig, då hunden hoppar rätt i knävecket på mig. Jag påpekar då till hundens husse, att jag inte har några led eller korsband i det knät, och att ett hopp på det benet kan betyda sjukhuset för min del. Tro nu inte att det hjälpte att jag sa det. Nej då...han fångar fortfarande inte in sin hund, och den hinner hoppa ytterligare en gång på mitt trasiga ben. När jag haltar därifrån får jag inte ens en ursäkt från ägarna till denna hund. FY FAN va dåligt, säger jag bara!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar