Mina fynd från skolans kväll...

Kolla in vilka fina jag fyndade på skolans kväll. Tre små plantor smulgubbar:)
För er som inte vet vad en smulgubbe är, kan jag upplysa om att det är en mutation mellan smultron & jordgubbe. Sjukt goda små bär kommer det förhoppningsvis att bli på de där.

Satsade pengar gjorde jag också.
Amira & några av hennes klasskamrater hade ett stånd där man fick gissa antalet i tre olika glasburkar, med varierande innehåll. En gång i timmen utsåg de en vinnare. Den som hade kommit närmast i antal vann.
Vid första dragningen va jag på plats, men vann ingenting. Jag gjorde då en ny insats.
Men nu orkade jag inte va kvar en timme till för att få reda på om jag vann, utan överlät till Amira att hålla koll på detta åt mig.

Så när hon kommer hem frågar jag givetvis; Vem vann tävlingen? -DU, svarar min kära dotter glädjestrålande. Du vann en chokladkaka... Men den åt jag upp, för du har ju sagt att du slutat äta sånt. Hahaha...vissa saker hör dom & håller koll på väääldigt bra:)))

Fina morsdags-presenter:)

Jag va ju alldeles för trött igår efter helgens utställningar, för att orka vara en duktig bloggare. Sen va jag så förvirrad idag, så jag höll på att glömma att tacka de av mina gulliga ungar som kom ihåg mors dag:)

Världens goaste bonus-son Pär kom med sin flickvän för att fira mig redan i lördags kväll. Guldkillen hade paket & jordgubbar med sig. Paketet innehöll en väldans fin radio, som det även går att spela mp3 på. Grön va den oxå. Min favoritfärg, det visste han:)
Den står nu så fint & matchande i vårt köksfönster.

Amira den lilla gullungen vet att hennes mamma älskar delfiner. Så från henne fick jag en gullig liten blå glas-delfin:) ...tack sötis <3

Emil gullgubben bor och pluggar i Västerås. Men han kom ihåg att ringa sin gamla mamma iaf. Puss på dig min son:)

Det va 3 av 6 barn det. Hela 50% kom ihåg denna dag.
Haha...ingen fara mina övriga gosegull. I love you anyway <3 :)

Svensk sjukvård suger.....

...okej, vad är det med det där j*vla sjukhuset & deras totalt värdelösa rutiner? Tyvärr känner jag mig ganska säker på att det inte är den enda sjukvårdsinrättning som inte fungerar som den ska i det här landet:((

Så här gick mitt sjukhusbesök till idag:
Det börjar med att jag kommer dit i bil. Dum idé, dum idé säger jag bara! Om ni någonsin har försökt att hitta en parkering vid det där sjukhuset, så förstår ni vad jag menar. Efter en bra sunds snurrande & letande hittar jag tillslut iaf en ledig plats.
Dock en bra bit ifrån det hus som mottagningen som jag ska till. Jag betalar under mummel den f*rbannade parkeringsavgiften, och beger mig på min haltande promenad tillbaka till ingång 70.

Anländer strax före utsatt tid, och lite lagom irriterad. Så anmäler jag mig i kassan, och då kommer nästa grej...hon vill ha 230:- i avgift!! Men hallå!??!? Ska jag betala??
Det va ju läkaren som bad mig att vänta med den här undersökningen tills idag, eftersom han hade så fullt på mottagningen förra veckan när jag va inlagd. Menade verkligen människan att jag skulle betala för en undersökning som skulle ha gjorts medan jag låg inne, men som jag va snäll och väntade med eftersom läkaren hade så mycket just då?
Tyvärr måste jag ta betalt om det står så här meddelar hon mig. Men tillägger; Ta det med din läkare, så får du säkert avgiften tillbaka. Okej, okej, tänker jag...betalar & sätter mig i väntrummet.

Klockan är nu prick 15.00. Den tid som jag hade avtalat med läkaren att jag skulle komma. Ganska snart noterar jag att denna läkare går in till en annan patient. Jaha, de är väl lite försenade som vanlig tänker jag bara.
Efter en stund kommer han ut, och säger adjö till denna patient. Jag sträcker på mig lite, beredd på att nu är det min tur. Trodde jag ja! Nädå, han försvinner snabbt in i ett annat rum med en ny patient.
Där sitter jag på den obekvämaste j*kla pinnstolen som måste ha uppfunnits. Tiden går, och jag får bara ondare och ondare. Tillslut känner jag mig spyfärdig. En inte allt för ovanlig åkomma när jag har riktigt ont:/
Så kommer han då ut från det där rummet...äntligen!! Jag gör mig än en gång redo för att resa på mig. Då kommer det....Han ropar in ytterligare en annan patient!!

Nu har jag ta mig f*n fått nog!! Reser mig från det där tortyrredskapet till stol & stolpar iväg tillbaka till kassan. Begär mina pengar tillbaka och ber dem återkomma med en ny tid.
Så, så gick det med den kärl-röntgen. Då och där var jag så förbannad att jag höll på att gå i taket. Nu känner jag mig mest bara trött & less på eländet som kallas svensk sjukvård.

Utställningen Österbybruk...

Igår va det då dax igen för Amira att visa upp lilla Mia från hennes allra vackraste sida. Åter igen gjorde hon ett alldeles utmärkt jobb som handler:)
De fick ett fint omdöme, men nådde inte "excellent" den här gången heller. Utan fick nöja sig med ett "very good" även denna dag.
Personligen tycker jag att det är helt okej, men Amira kommer inte att ge sig förrän hon kammar hem en rosett:)) Jag har förklarat för henne att Mia behöver lite mer tid på sig att mogna i kroppen, så de kommer alldeles säkert i framtiden.
Mia hittade en liten pojke också, som hon blev fullständigt förälskad i. Jag förstår henne...han är ju faktiskt riktigt gullig:)
Nu tar vi en paus från utställningsringarna, och återkommer i höst. I sommar ska det tränas agility, agilitylydnad & ringträning. Till hösten kommer det här paret tillbaka till utställningarna mer sammansvetsade än någonsin, så då får deras konkurrenter se upp ;-))

Utställningen i Vallentuna

Hur gick det på dagens utställning då?

Efter förutsättningarna riktigt bra måste jag ändå säga.
Eftersom vi hade ganska så många hundar före oss som skulle bedömas, hade jag redan innan det var vår tur räknat ut att det inte skulle bli någon rosett idag:P


Det var mycket tydligt att denna domare föredrog lågställda, grova, kortnosade vavvor.
Så Mia´s förutsättningar att lyckas hos denna domare va ganska små.

Hon är ju lite högre & har ingen kortnos. Men, men...smaken är som baken. Vi fick trots allt ett "very good". Dock hade domaren inte ord för hur vackra tänder & bett hon hade. Hon drog upp läpparna & munnen på henne flera gånger för att visa sina kollegor detta. Hahaha...synd att det inte va en tävling i vackraste tänder, då hade hon nog vunnit:)))
Imorgon kanske vi får en domare som gillar den typen som Mia är.

Amira gjorde iaf som vanligt ett alldeles utmärkt jobb som handler. Hon blir bara duktigare & duktigare.
I bedömningen stod det åter igen "välvisad".
Så duktig hon är min dotter. Jag blir så stolt när jag ser henne där ute i ringen:)

Observation från en sjuksäng....

Efter att ha tillbringat några dagar på Akademiska sjukhuset, skulle jag kunna skriva en mindre bok om den svenska sjukvården. Att bara ligga i en sjuksäng & studera hur människor behandlas ger mig rysningar längs ryggraden. Jag vill i första hand inte måla ut personalen, utan anser att problemet många gånger ligger på mycket högre nivå.

Tyckte så fruktansvärt synd om två av mina säng-grannar. En äldre kvinna & en äldre man. Bägge hade drabbats av någon lindrigare form av stroke. De va båda i stort behov av omsorg, rehabilitering & stöd.
När så läkaren hade sagt sitt i måndags morse, bröt bägge ihop totalt. Den stackars mannen allra mest. Han bönade & bad om att få någon form av ångestdämpande medicin. Varför?...jo, det hade fått beskedet att de skulle skickas hem!
Att ligga där, och hjälplöst se två gamla människor bryta ihop på det där sättet, gjorde fruktansvärt ont i hjärtat. Stackars människor!! Hur hade de tänkt att de plötsligt skulle klara sig själva??

Tack och lov för en av de sköterskor som jobbade den dagen. Hon hade utrustats med lite mer ryggrad än de flesta, och säger resolut; Ni ska inte behöva åka hem idag. Det ska jag se till!...
Hon klarade det faktiskt! Mannen lyckades hon få över till en rehabavdelning, och den äldre kvinnan va fortfarande kvar på avdelningen när jag åkte. Hoppas innerligt att de hittar ett bra alternativ åt henne också:)

En annan tråkig sak som jag har noterat att de äldre ofta råkar ut för på sjukhus är att personalen gärna pratar över huvudet på dem. Som med mannen som precis kommit in. Personalen verkade bara ta för givet att han inte va något att prata med. Så det pratade bara med varandra, allt medan det bökade runt med denna stackars man. Mannen ifråga va inte det minsta omedveten om vad som hände honom. När personalen hade lämnat rummet, pratade han klart & tydligt med mig.
Att gamla behandlas som små bebisar eller mindre vetande individer, DET är INTE okej!! Detta beteende kan dock inte skyllas på våra politiker. Jag kan inte annat än skylla detta på ren okunskap, eller brist på empati hos de som jobbar där.
När man ligger där & observerar vården, kan man inte annat än hoppas att man aldrig ska behöva bli gammal & behöva vård:(

Mina agility-stjärnor :D

Vilken rolig kväll på agilitybanan det blev:)

Otroligt vilka duktiga tjejer jag har, både fyrbenta & den tvåbenta. Jag som hade trott att Mia skulle fega ur lite inför hopp, tunnlar & hinder. Hon är ju inte den modigaste hund jag har mött direkt. Men aj så fel jag fick! Den hunden älskar verkligen att träna ihop med sin lill-matte & tvekade inte speciellt mycket inför de uppgifter som hon presenterades för. Säger lill-matte att det är det här vi ska gör...ja, då gör jag väl det. Dessutom verkade de fullkomligt älska det här. Både Mia & Amira.

Kornelia ville ju också få vara med & träna. Egentligen är hon alldeles för ung för att få träna agility, men prova skulle hon ju såklart få göra. Hahaha...om den äldre hunden Mia hade tvekat lite inför den nya träningen, så va det precis tvärtom med lilltjejen Kornelia. Den hunden är verkligen inte rädd för nånting:)) Utan att tveka kastar hon sig uppför vippbräda, A-hinder & in i tunnlar. Så nu har jag bestämt att anmäla henne också till en kurs i sommar.

Det är en kurs som de kallar agility-lydnad. Den är anpassad till de här yngre & innehåller inga moment som kan skada deras unga kroppar. Utan är mer inriktad på lydnadsbiten. Amira är laddad & vill jättegärna ge sig på en kurs till:)

Jag blev tårögd...

Jag har världens gulligaste man!
När han ringde hem tidigare fick han bara höra massa gnäll från min sida.
Jag har verkligen varit duktig på att självömka & tycka synd om mig själv den här veckan.
Stackars min mannen har inte fått höra annat än hur synd det är om mig.
Men trots det, så släpper han allt han hade tänkt att göra idag på sin lediga dag.
Går och köper blommor & åker hem för att muntra upp sin gnälliga fru.
Vad har jag gjort för att förtjäna denna gulliga man?
Tack Anders för att du står ut med mig!! Älskar dig:)

104 chihuahuor...

Den 29/5 är det dax för Mia att visa sig från sin vackraste sida. Då är det en nationell utställning i Österbybruk. Information & nummerlapp kom med posten idag.
Herre jisses va mycke anmälda hundar det va!!
Det är en två-dagars utställning, och vi ska ställa på söndagen. Bara till den dagen är det 1441 hundar anmälda!! Av dessa är 104 stycken chihuahuor.
Nu skulle det inte vara att överdriva det minsta, om jag säger att jag håller på att dö av nervositet. Hur 17 ska jag våga ställa där??
Haha...tja, vi kan väl säga att jag kommer att få öva dagen innan.
Då är det ju en stor internationell utställning i Vallentuna som vi ska på. Jag har inte fått något brev angående den än. Men det är väl inte så svårt att räkna ut att det med största sannolikhet kommer att vara ännu fler hundar där:P Så nu återstår det att se om jag överlever den där helgen? Usch & fy, vad nervös jag blev nu:/

Fika + Leka = Sluta med napp firande :D

Efter den stora ceremonin vi nappträdet var det dax att fira denna stora dag.
Å firar man en 3-åring, så firar man på en 3-årings vis. Med saft & kakor/bullar i lekparken:)
Gunga gungbräda och åka kana med sina föräldrar, det är kul firande det.
Mormor & vovvarna fick titta på från fikabordet:)

Haley´s stora dag...

I måndags fyllde ju faktiskt världens bästa Haley stor flicka. Hela 3 år blev hon då, och så stora flickor suger inte på napp!!
Så idag var det dax... Napparna var preparerade med fina rosa band, redo att hängas ut i nappträdet åt tomten.
För som jag har berättat tidigare, så får man en alldeles speciellt fin present från tomten om man hänger ut sina nappar i det där trädet åt honom ;)
Så underbart det va att få vara med & se Haley där vid trädet. För henne va detta ett STORT ögonblick i livet, och det riktigt lös om hela henne inför den stora uppgiften att hänga upp napparna i det där trädet.

Lever varje dag med kronisk smärta...

Det många inte vet om mig, är att jag lever varje dag med kronisk smärta. Dygnets alla timmar finns värken där, och låter mig inte för en sekund vila ifrån den.
Förvisso har jag bättre & sämre dagar. Vissa dagar har jag mindre ont, och fungerar ganska bra. Men smärtfri, det har jag inte varit på 20 år. Jag är dock en mästare på att dölja mina smärtor för omgivningen. Man vill ju inte framstå som gnällig ;)

Den kroniska smärtan är som en fiende inom den drabbades egen kropp, den är grym och hänsynslös. För att hejda dess nedbrytande krafter måste man utarbeta en sorts krigsstrategi, skapa positiva motbilder mot smärtan för att kunna överleva på längre sikt.
Detta skriver Basil Finer i inledningen till boken "Att leva med kronisk smärta"

Kunde inte ha sagt det mycket bättre själv.
Jag får ofta höra; Hur orkar du vara så positiv hela tiden?
Men det kanske är just det. Den där positiva motpolen, som gör att jag orkar kliva upp varje dag. Krigaren i mig, som inte tillåter smärtan att ta över mitt liv. Visst finns det dagar när jag allvarligt funderar på om det är värt att kliva ur sängen över huvud taget. Men min positiva grundsyn på livet gör att jag oftast skakar denna känsla av mig, och ger mig in i kriget mot smärtan ännu en dag.

Men nu har det varit värre än vanligt i flera dagar, och krigaren i mig vill bara lägga sig ner & kapitulera :(

Stoppa smuggelverksamheten av valpar NU!!

Några av de trevligaste människor som finns är hundägare. De är lätta att prata med, är inte alltför egotrippade och de verkar må bra av att vara ute i ur och skur.
Nu finns det dock en tråkig baksida i hundvärlden. Smuggling av hundar, främst från Polen, och en marknad via mindre seriösa annonser.

Idag hittade jag en annons på blocket, som fick mig att gå fullständigt i taket! Nån j*vla idiot annonserade & ville sälja hundar från Polen. Det skrevs inte rakt ut, men det krävdes inte ett geni för att räkna ut att det handlade om smuggelverksamhet. Jag fylls med så mycket sorg & ilska över att det finns människor, som inte drar sig en sekund från att utsätta dessa oskyldiga valpar för fruktansvärt lidande, bara för att själva fylla på sina plånböcker. Jag har anmält denna annons till polis & tullverk. Därför kommer jag inte här att länka till denna annons, eftersom jag gärna ser att dessa personer åker dit.

Allt handlar om pengar. En organiserad brottslighet där många djur plågas och där risken för svåra smittor florerar, vilket naturligtvis kan komma att drabba också andra hundar här i Sverige. Den som köper hund på detta sätt göder de samvetslösa djurplågarnas plånböcker, och bidrar därmed till att ännu fler djur behandlas illa. Tänk därför på när du köper valp:

- Begär köpehandlingar. I handlingarna ska det framgå var hunden kommer ifrån, vem som säljer den samt att hunden är besiktigad av veterinär, grundvaccinerad och frisk.

- Kräv att få se mamman med valparna i deras hemmiljö.

- Rashundar ska levereras med stamtavla.

- Se till att valpen är över åtta veckor och ID-märkt.

- Du kan själv bli åtalad för brott. Finns det minsta misstanke om att något inte stämmer går det inte att hävda att man handlat i god tro.

- Misstänker du insmuggling av valpar – kontakta genast Polisen på tel 114 14 eller ring Tullverket på

0771-520 520 och välj ”Tipsa om tullbrott”!

Middagen är serverad :D

Fin-fin söndags middag va det här =)

Amira & Kornelia på utställning....

Nu har det varit ett helt underbart väder en längre tid, med strålande solsken & sommartemperaturer. Men inte idag inte. Eller tja...det fina vädret kom ju tillbaka nu i eftermiddag.
Men i morse när det va dax för Amira´s & Kornelia´s debut i utställningsringen, ja då tänkte det minsann vara grått, trist & regn. Men lite tur hade vi trots allt. Väl framme på plats, hade det slutat regna & vi hade bara grått, trist & kallt väder kvar.
Amira gjorde ett lysande jobb som handler i ringen idag. Fick fint beröm från domaren & i bedömningen står det, välvisad:) ...Duktig tjej min dotter.
Första gången, nervös som tusan & allt. Tyvärr gillade domaren inte Kornelia lika mycket, så hon fick en halvdan bedömning. Men vann trots allt sin klass. Dock inga rosetter idag. Vilket jag tyckte va synd för Amira´s skull. Hade varit så roligt om hon hade fått en rosett med sig hem, när hon nu ställde ut för första gången:)
Men, men....det kommer många fler tillfällen i framtiden. Men så fina flickor både fyrbenta & tvåbenta som jag har, så kommer hon snart att få med sig de där efterlängtade rosetterna hem:)

Bad i diskhon :)

Nu har mina småtjejer fått sig ett mycket välbehövligt bad.
Kloklippningen sparar vi tills imorgon. Det får räcka med en obehaglig upplevelse idag:)

Ett till med text & ram....Haley

Hihi...jissses va kul det är att lära sig nya saker=)

Man lär sig något nytt varje dag :D

Titta vad jag kan....det är aldrig för sent att lära sig något nytt. Ikväll har jag lärt mig att göra foto-collage. Himla stolt över mig själv är jag nu =))

Ringträning i Vasaparken del 2....

Igår va vi på vår andra ringträning i Vasaparken. Mycket bättre väder än förra veckan, då vi höll på att frysa ihjäl under träningen.
Dock hade vi en mycket bättre ledare för träningen då, än igår.
Kände mig lite fundersam över vad det va för en människa de hade satt på uppgiften. För inte verkade hon kunna speciellt mycket om utställning iaf.
Men Amira & Kornelia fick i alla fall tillfälle att träna på att gå i ring med andra hundar, alltid något. Nu får vi köra finliret här hemma & putsa på det sista som behövs. Som att stå fint på bord tex. Hoppas vi ska va klara med det, inför lördagens utställning i Gävle. Den dagen håller vi alla tummarna för Amira & Kornelia:)

Suuuper lååång spagetti...

Barnet & barnbarnet äter nudlar. Hade bra roligt åt 3-åringen.
Hon hade vissa problem med att klura ut hur det va tänkt att man skulle äta den där jättelånga spagettin=))

Terapi :)

Att ta hundarna på promenad fungerar på mig som värsta terapin.
Om jag har det jobbigt, för mycket att tänka på, eller helt enkelt mår totalruttet ( jo då, det kan faktiskt jag också göra ibland) Även om jag kanske inte är den som basunerar ut det till höger & vänster.
Då är ett par timmar ute med hundarna riktigt välgörande för själen. Idag va en sån där dag, när jag hade alldeles för mycket strul runt omkring mig & hjärnan gick på högvarv. Då är det bästa jag kan göra, att bara bryta det jag sysslar med & ge mig ut med hundarna.
Idag begav vi oss iväg mot Uppsala Hundvänners klubbhus & agilitybana. Vi tog vägen via stallarna, och fick i hagen se ett alldeles bedårande föl med sin mamma. På klubben träffade lite trevliga hundar & människor också. Två härliga timmar senare är vi tillbaka hemma igen, törstiga & trötta, men ooo...så nöjda.

Nu känns det så mycket bättre än för ett par timmar sen. Vilken gåva det är att få vara mina underbara hundars matte=)

Chihuahua träffen Uppsala

Nu har jag startat en ny grupp på facebook.
Grupp för dig som äger chihuahua eller bara älskar rasen!
Du bör bo i Uppsala med omnejd. Tanken är att vi ska ordna chi-träffar där du och din hund lär känna nya glada chihuahua och dess ägare.

Chihuahuan är en aktiv hund med mycket energi som har lätt för att lära. Dess litenhet gör att det inte alltid är lätt för dem att leka med stora hundar (på grund av skaderisken), därför vill jag med denna grupp ge våra små hundar fler möjligheter till lek & samvaro.

http://www.facebook.com/home.php?sk=group_152323851501304

Jag äger något så mycket mer värdefullt än guld & pengar...

Men risk för att bli tjatig, så måste jag bara än en gång säga; Fy 17 vad bra vi bor! Sådana här helt underbart soliga vårdagar, kan man inte göra annat än bara njuta & känna sig lyckligt lottad här i livet. Jag äger något så mycket mer värdefullt än guld & pengar...!
Jag har världens underbaraste man, barn & barnbarn. Samt de sötaste fyrbenta små vänner man kan tänka sig. Dessutom börjar jag mer & mer känna att, bättre än så här kan man inte bo. Jo då, det kan man säkert visst det. Men ge mig bara en markplanslägenhet, så är iaf min lycka komplett=)
Idag har vi gått en långpromenad i vackra Hågadalen, och avslutade med lite bus i hundhagen. Jag tog ett par nya bilder från hagen, för att än en gång få visa dess enorma storlek. På den första bilden har jag försökt fånga hur stor den lilla hagen är, och den andra bilden får bara med lite drygt halva den stora hagen. Den är verkligen sjukt stor den där hundparken. Självklart är jag ju tvungen att slänga in en bild på mina underbara vovvar också=)

Kiss my as!! Jeanstillverkare...

Alltså...nu måste jag bara ta upp en sak som jag har irriterat mig på länge. VARFÖR är det bara 5 hällor på ett par jeans? Ja, det kanske är likadant på andra byxor också. Men det vet jag mindre om, eftersom jag är en utpräglad jeanstjej & inte ens äger någon annan typ av byxor. Om man inte räknar mjukisbyxor förstås, för såna brukar jag gärna trava omkring i hemma=)
Hur som helst. Tillbaka till min fråga nu då. Hur tänker egentligen byx-tillverkarna när de sätter lika många hällor på ett par jeans i stl. xxs, som ett par i stl. xxl?? Det skulle jag bra gärna vilja veta?
Alla som precis som jag har några (läs många) kilo för mycket på kroppen har nog upplevt det här som bra störande. Du sätter på dig de där jeansen. Står upp och knäpper skärpet. Byxorna sitter efter förutsättningarna helt okej. Sen va det kanske så att man ville sätta sig ner ibland också. Då händer det...skärpet glider upp & byxorna ner. Jag menar då där i bak. Där det kanske borde ha suttit ett par extra hällor om man nu råkar dra storlek stoooor...!! Det kan väl vilken människa som helst räkna ut, att det behövs fler hällor som håller byxorna på plats om linningen på brallorna är flera dm längre?!??
Nä, men tydligen INTE!! Så till er som designar & syr upp jeans säger jag bara;
Kiss my naked butt crack!!

Tjejig & mysig dag....

Idag har varit en dag helt i flick/tjej tema. Ägnade mig fram till eftermiddagen med att bara sy tjejiga barnvagnsdynor.
Jag har för länge sedan konstaterat att mammor till små döttrar spenderar bra mycket mer på att pimpa sina vagnar, än vad mammor till söner gör. Förvisso syr jag en hel del dynor i cars & spindelmannen etc också. Men ingenting slår beställningsstatistiken som rosa Hello Kitty=))
Dagens dynor blev i just detta mönster, samt ett par stycken rosa med vita moln.

Senare på eftermiddagen kom min kära dotter Sara & världens goaste barnbarn Haley på besök. Vi fikade, och mumsade Sara´s egenbakade goda choklad muffins. Amira va såklart också med, och två små fyrbenta prinsessor tittade avundsjukt på. Inte för att de tiggde, för det gör ju inte mina hundar. Nä då...de tittar bara väldigt intensivt ;-))
Sen lagade världens bästa Sara middag till oss tjejer. Spagetti & korvstroganoff blev det, och smakade fin fint. Tänk så mycket energi & glädje man kan fyllas av, genom att spendera några timmar med sina favorit tjejer. Tack mina älskade döttrar, barnbarn & prinsessor för en supermysig eftermiddag. Kramar & kärlek=)

Mys-attack i soffan....

På kvällarna när jag kryper upp i soffan, brukar mina små tjejer krypa upp & lägga sig på mig. Så även denna kväll. Där sitter jag i godan ro & tittar på tv med två sovande vavvor. Då får Kornelia plötsligt för sig att det är dags att leka. Full attack på mattes ansikte!! Mia va inte sen på att haka på denna lek & tillsammans fullständigt överöste de mig med kärlek. Hahaha....fy tusan va det kittlade i ansiktet=))
Nu har jag fått känna på hur det måste kännas för Amira att bli väckt av dessa små tjejer på morgonen.

Chihuahua-monster i skogen....

Vet ni??... Vi har ett chihuahua-monster i skogen!! Jo då, det är sant. I alla fall om ni frågar Mia=) Tja...inte för att hon kanske skulle kunna svara er i ord. Men ta ut henne till den där platsen i skogen där monstret bor, så ska ni få se. Hahaha....jisses va jag skrattade. Mitt inne i stadsskogen har någon ställt ut en liten staty föreställande en liten chihuahua. När Mia fick syn på denna brakade det löst totalt. Jag har aldrig hört henne skälla så hysteriskt på nån eller något tidigare. Mitt i detta skällande, kommer det en herre gående. I kopplet har han en stor blandras-hanne (blandning av ridgeback, samojed & bordercollie), och nu kommer vi till det riktigt komiska i situationen....Denna (i förhållande till Mia) jättehund, blir hon inte det enda minsta rädd för. Nu slutar hon skälla på låtsas-chihuahuan & går fram för att hälsa på detta levande exemplar till jättehund istället. Ibland skulle man bra gärna vilja kunna krypa in i sina hundars hjärna & få en inblick i hur de tänker? För i min värld, verkade detta beteende helt ologiskt=))

Go´morgon i huset....

Här kommer en liten inblick i våra morgon rutiner. Anders kliver (nästan) alltid upp först & drar igång kaffet. Jag kravlar mig ur sängen, i kläderna & ut med hundarna. När jag kommer in igen är det dax att väcka Amira. Detta sker på samma sätt varje vardag. Full attack av två jätteglada små fyrbenta tjejer. Det här är är nog bland det roligaste de vet. Att få väcka lillmatte med massor av bus & slickningar i hela ansiktet. Att börja dagen med bus & mys....kan det bli bättre? Ha en underbar dag alla. Kraaaam =)

Ringträningen i Vasaparken blev inte riktigt som jag tänkt mig...

Nu har vi varit på ringträning & hela mitt tänk angående framtida utställningar har omkullkastats=))

Jag tyckte att jag hade det hela perfekt uträknat. Amira´s uppgift skulle bli att ställa ut Kornelia, och jag skulle koncentrera mig på att träna Mia.
Trodde jag ja....men se, det tyckte minsann inte Mia. Nä, du!! Amira är minsann hennes träningspartner & hon hade inga som helst planer på att jobba ihop med mig när Amira fanns där. Det blev så otroligt tydligt att hon är van att träna ihop med lill-matte. Så fort att Amira hängde på sig belöningsväskan så hade hon bara ögon för henne. Sen spelade det ingen roll hur mycket korv hennes stora matte lockade med=)

Så vi blev helt enkelt tvungna att byta hundar. Sen gick det mycket bättre. Båda hundarna gjorde mycket bra ifrån sig. Kornelia imponerade mycket på mig. Det tog inte många minuter innan hon hade förstått vad som förväntades av henne, och efter en timmes träning gick & stod hon hur bra som helst. Men nu står det klart. Det kommer att bli Amira som får ställa Mia på framtida utställningar, så får jag ställa Kornelia. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men det viktiga är ju ändå att det blir bra i slutänden=)

Nappträdet....

Vilken härlig reaktion det blev från den lilla blivande 3-åringes när hon fick syn på det omtalade nappträdet. Nästan med andakt närmade hon sig trädet, och stod där sedan alldeles tyst och storögd. Trädet fanns på riktigt!! Det va inte något som mormor bara hade hittad på!! Tänk vad många barn det va som hade hängt ut sina nappar till tomten där. Nu visste min lilla Haley precis vad som skulle göras. Alla napparna där hemma skulle nu prydas med fina band & vara redo att hängas ut i det där trädet om ca 2 veckor. Efter det att hon fyllt 3 år & blivit en riktigt stor flicka. Eller som Haley själv säger när vi går därifrån; Det är bara bebisar som har napp. Nu får vi bara hoppas att tomten blir riktigt, riktigt glad över napparna, och att han har en alldeles speciellt fin present med sig till Haley i jul :D

Valborg & 1:a maj....

Valborgsmässoaftonen förflöt lugnt & stilla. Efter den traditionella promenaden till brasan, gick vi hem och åt bakad potatis med skagenröra. Lilla Haley åt dock mest bara skagenröra. Haha...hon är en mkt rolig & bestämd tjej. När jag först dukade fram, skulle hon minsann INTE ha någon skagenröra, utan hon skulle bara äta potais. Efter det att jag sen fick henne till att smaka på röran, så vände det totalt. Då va det bara den som gick att äta & potatisen va minsann "äcklig"=))
Eftersom mannen i huset skulle upp till jobbet dagen efter, blev det tidigt i säng.

Vilket va en himla tur det, eftersom Haley valde att väcka sin kära mormor första gången redan 05.20 ...som tur va fick jag henne att somna om när jag la mig bredvid henne. Så sen fick vi sova ända till 07.00 :P

Nu har frukosten avklarad, och dagens plan är en picknick och ett besök till nappträdet. Det är ett träd som vi har ute i lillskogen, som är fullt med massa nappar. Där har barnen som slutat med napp hängt ut sina nappar till tomten. Eftersom Haley snart fyller stor tjej. Hela 3 år. Så har hon bestämt att sluta helt med napp den dagen. Då ska ju självklart napparna hängas ut till tomten, för då får man något mycket speciellt & jättefint i julklapp ;-)