Halt...men vavvorna va lyckliga :)

Eftersom det ändå har varit plusgrader ganska länge nu, och det dessutom har regnat i helgen, tänkte jag att nu måste väl ändå isen på stigarna i skogen ha smält bort. Så beslutet va taget. Idag skulle vi minsann bege oss ut på en riktigt skön skogspromenad. Det började ganska bra. Men det tog inte allt för lång tid innan vi åter igen befann oss vinglande omkring på blank-is. Äsch...tänkte jag. Det blir nog bättre igen längre fram. Varför gör jag såna här saker?? Jag måste verkligen vara en helt obotlig optimist & dessutom envis som synden!!...Efter att ha halkat omkring som Bambi i ytterligare nån kilometer, har jag för länge sedan konstaterat att det blir absolut inget bättre underlag att gå på. Snarare blir det bara värre & värre ju längre in vi kommer. Men tro nu inte att jag ens kommer på tanken att vända. Nä du...har jag gett mig in på något, då får jag minsann jobba mig igenom det också=)) Men vavvorna är överlyckliga. Med tanke på att chansen att vi ska möta någon som är lika korkad som jag där ute i skogen, så har småflickorna fått springa lösa hela tiden. På slutet va underlaget så illa att jag tog & sneddade rakt igenom där det knappt finns några stigar. Nästan hemma igen, möter vi en tjej på väg in i skogen med sin hund. Jag varnar henne för underlaget. Men hon säger bara glatt; Då kanske man får träna några underbara muskler man inte visste att man hade=))...skön tjej. Jag säger bara; Ha det så trevligt på din promenad :D