Det är ALDRIG försent!!

Ibland är det som om framtiden försvinner.

Ibland är det som om framtiden bara löses upp.

Rinner ut som ett glas vatten över ett girigt läskpapper som suger upp varje droppe i en liten våt ring.

Ibland är det som om vi inte kan stoppa tiden.

Tiden som bara flyter iväg som en strömladdad fors och drar med sig alla våra drömmar och planer som hjälplös stickved.–Stoppa världen – jag vill hoppa av…

stoppa tiden…. Stoppa livet…

Men det är ofta redan för sent.

Alla tåg har redan gått.

Alla klockor redan stannat och mitt i allt kaos förbannar vi vår tveksamhet, vår långsamhet och allt det vi gjorde istället för att förverkliga våra drömmar.

Drömmarna som vi gömde och glömde uppe på en dammig vind där de fick ligga och mögla medan vi gjorde allt det där nödvändiga, allt det där vi måste först…

Sen när vi gjort allt det nödvändiga skulle vi ta itu med drömmarna och de stora planerna…

Och tiden bara gick och framtiden syntes nästan inte längre bortom den försvinnande horisonten.

Det var som om själva ordet framtid slocknat och försvunnit.

Som en gammal blinkande neonskylt på ett nedlagt hotell.

Bokstav efter bokstav som slocknade tills hela byggnaden låg i mörker och glömska.

Imorgon… tänker de flesta.

Imorgon är det dags att borsta av de gamla drömmarna… eller i övermorgon när jag har mera tid, är mera utvilad, har hunnit med allt det andra, allt det nödvändiga…

Som vanligt glömmer vi att drömmar är färskvara och vittrar sönder när vi glömmer bort dem iett kallt och dragigt luftslott.

Ett luftslott som heter”Imorgon”.

Ibland är det som om framtiden försvinner.

Vi vet vad vi vill och vi vet vad vi drömmer om – men vi tror alltid att tiden är evig och att vi kan skjuta upp alla viktiga beslut till i morgon.

Men att skjuta upp är bara en ursäkt… En ursäkt att tveka än en gång och vila i rutinerna.

Det får bli senare.

En annan gång – när allt annat är gjort.

Vi ljuger för oss själva utan att skämmas.

Skulle vi behandla en annan människa på samma sätt skulle vi känna oss som hänsynslösa lögnare.

Det talas ständigt om hur vi bör behandla andra människor – men ibland måste vi också påminna oss om hur vi bör behandla oss själva.

Ibland måste vi vara snälla mot oss själva också – väldigt snälla!

Vi måste göra det mot oss själva som vi vet att vi bör göra mot andra människor.

Till att börja med måste vi sluta fantisera om det rätta tillfället.

Det finns inga rätta tillfällen – om vi inte skapar dem själva.

Det är nu och idag vi måste pröva vingarna och våga riskera att vi stukar dem eller tappar en och annan grann fjäder i fåfängans praktfulla påfågelskrud.

Flyg, hoppa, spring,res bort , förändra dig, åter-vänd, bygg om och bygg upp, flytta eller flytta tillbaka, förälska dig eller gift dig, skilj dig om det är enda utvägen, börja spela piano även om det är fyrtio år för sent, ta fram de gamla dikterna och köp nya strängar till den bortglömda gitarren i garderoben, unna dig äntligen att bli lycklig…

–Jamen jag är för gammal… det är för sent…

Nej, du är inte för gammal – du är möjligen för ung!

Det är aldrig för sent. Tiden är bara inbillning.

–Jamen jag är sjuk… jag orkar inte… det är ingen idé…

Ja, du är sjuk idag. Men miraklens tid är inte förbi.

Även om du är sjuk idag vet du ingenting om din hälsa i morgon och i övermorgon.

Tänk på alla dem som inte trodde att de någonsin skulle få se en morgondag och en soluppgång igen.

Fortsätt att tro på hälsans mirakel.

Det är aldrig för sent.

Ibland är det som om framtiden försvinner.

Men lika ofta är det som om den kommer tillbaka och omfamnar dig med tro, hopp och massor med kärlek…

Allt är fortfarande möjligt…

Det är aldrig för sent

//Skrivet av MARIA SCHERER

Jag har världens skönste barn & barnbarn :D

Så här långt in på valborgsmässoaftonen har vi hunnit äta godis till frukost. Köra fullt race i lekparken, och haft tävling om fulast möjliga min vid den sena lunchen. Haha...jag måste ha världens skönaste barn & barnbarn=))

Jag har inte dött...."det bara luktar så"

Är medveten om att jag har varit väldigt dålig på att skriva något i bloggen de sista dagarna. Så jag ville bara låta er veta att jag inte har gått & dött..."det bara luktar så". Hehehe...ett tillägg som min käre man alltid kläcker ur sig, så fort nån säger; Jag känner mig helt död! =))

Men sanningen om min frånvaro heter jobb. Nu har min högsäsong startat, så de närmaste 2-3 månaderna kommer mitt liv stavas JOBB, JOBB, JOBB :P

Vi får väl se om det blir som förra året. Då tvingades jag sätta beställningsstopp i Juni, när jag tillslut insåg att det faktiskt inte va hållbart att jobba 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.
Vis av detta storsprång med huvudet rätt in i väggen, så beslutade jag att inte göra någon reklam för mig i år. Hehehe...som det ser ut så här långt på säsongen, verkar det inte ha någon betydelse. Beställningsantalet ökar för varje dag som går.

Men faktiskt...jag klagar inte. Jag tycker bara att det är otroligt roligt att mina saker har blivit så populära. Jag brukar kalla den stressen som jag är under nu, för positiv stress. Den typen av stress som skapas av att det går bra för en, tror jag bara är nyttig=)

Appropå gå bra för....GRATTIS SARA!! Jag är sååå stolt över dig min älskade dotter!! Du är så duktig & kommer att kunna hur långt som helst. Love You!!

Små??...nä det tycker jag inte ;)

Vadå hemmablind? Jag har liksom vant mig vid storleken på mina hundar, och tycker inte själv längre att de är speciellt små. Dessutom har de har ju växt massor sen jag fick hem dem. Hahaha...snacka om att ha blivit hemmablind. När jag fick se den här bilden idag, insåg jag att de faktiskt är väääldigt små=)) Inte konstigt att var & varannan människa ska påpeka; Åååå....vilka små!!

Chihuahuor är bjäbbiga småhundar...eller??

Måste bara berätta vad som hände oss idag. Eftersom dagen bjuder på ett helt underbart väder +18 och sol, beslutade jag att långpromenad kunde bli lite varmt för de små. Så en tur till hundparken fick räcka nu på dagen. När vi kom dit så va det redan folk med en Rottis i den stora delen av parken. Så jag & mina småtjejer stannar i den lite mindre delen av parken. Efter att de har fått rusa av sig en stund, och jag har stoppat i mig min medhavda fika, är det så dax att bege sig hemåt igen. Precis när vi ska lämna parken kommer det en bil. Ur bilen hoppar det ut tre damer, och sju hundar i varierande storlekar (fråga mig inte hur de hade lyckats få plats allihop:))

Den minsta är i storlek Jack Russel & den största är en Golden. Allihop skäller de som galningar åt mina hundar. Mia & Kornelia ser mest chockade ut. Va är det som händer?...ser de ut att tänka. Men skäller de gör de INTE. Så när vi lämnar de skällande hundarna bakom oss (vilka förövrigt hörs mycket & länge sen vi lämnat), kommer jag på mig själv med att gå där med ett stort leende över ansiktet. Jisses va jag hade velat att det hade varit någon där & filmat hela schenariet. För är det inte så att det borde ha varit mina hundar som skulle ha skällt som galningar. Iaf om man ska lyssna på alla dessa negativa människor, som ständigt upplyser en om att Chihuahuor är "bjäbbiga" småhundar. Tja, visst kan de precis som alla andra hundar skälla ibland. Men det här mötet idag, bevisade iaf för både mig & damerna vi mötte, att Chihuahuor INTE är något mer skälliga än andra hundar=)

Kornelia träffar sin favorit=)

När vi va ut alldeles nyss träffade vi på grannhunden Nena. Kornelia fullkomligt älskar den hunden. Hon blir alldeles till sig av lycka & vet inte hur hon ska uttrycka sin kärlek. Det är bara sååå...härligt att se de två. Jag tycker det är så underbart att kunna få visa upp att chihuahuor faktiskt inte är gjorda av porslin, utan är en hund som vilken annan hund som helst. Självklart får man dock hålla ett vakande öga, så att lekarna inte blir allt för våldsamma. Man får ju inte glömma att tyngden från den större hunden kan skada. Men guuud så goa de är mot varandra=)

Så här trötta blev mina tjejer efter dagen promenad=)

Härlig promenad & dåliga hundägare......

Efter närmare tre timmar ute på promenad i det vackra vädret, kliar & rinner det duktigt i näsa och ögon. Benen värker fint också kan jag säga. Men ändå skulle jag inte vilja byta ut det mot att ha suttit inne istället.
Det få dagar som kan göra mig så lycklig som att bara få vara ute i solen den här årstiden. Kryddar man det hela med att ha två lyckliga hundar med ut, så blir inte känslan mindre euforisk=)

Tyvärr förstördes det hela på slutet lite grann, då vi avslutade promenaden med en fikapaus i hundparken. Jag kan bli så förbannat trött på dåliga hundägare ibland. Parken är uppdelad i två delar. En större rastgård, och en lite mindre.

För att komma till den större måste man passera genom den mindre. När vi kom dit satt det en familj i den första mindre, och med sig hade de en rätt vild Wheaten terrier. Det vettiga & normala vore väl att matte eller husse kallar in sin hund, och håller den tills vi har passerat. Men icke!! Ett stycke sjövild unghund hoppar runt oss hela vägen igenom den första hagen. Jag blir helt enkelt tvungen att bära mina vavvor, ur ren säkerhetssynpunkt. När vi ska gå tillbaka igen, så upprepas proceduren. Men den här gången håller det på att gå illa för mig, då hunden hoppar rätt i knävecket på mig. Jag påpekar då till hundens husse, att jag inte har några led eller korsband i det knät, och att ett hopp på det benet kan betyda sjukhuset för min del. Tro nu inte att det hjälpte att jag sa det. Nej då...han fångar fortfarande inte in sin hund, och den hinner hoppa ytterligare en gång på mitt trasiga ben. När jag haltar därifrån får jag inte ens en ursäkt från ägarna till denna hund. FY FAN va dåligt, säger jag bara!!

Jobb vs Öl ??....

Det där med att jobba verkar inte gå så vidare värst bra idag. Just som jag skulle gå in igen, för att sätta igång jobbet ringer min telefon. Det är min man, som föreslår några kalla öl ute i solen. Hmmm....tufft beslut?? Jobba vs dricka kall öl i solen?? Tänker, tänker, tänker....hur ska jag göra. Jobbet behöver ju trots allt bli klart. Mitt samvete säger; Du har inte tid. Du måste jobba!! Men min själ & min strupe säger; Skit i jobbet!! Självklart ska du unna dig ett par kalla i solen!!..............Jag väljer idag att lyssna på min själ & strupe;-)) Solen & ölen.....Här kommer jag :D

Kan man bo bättre??

Det är ett fasligt tjat på mig hela tiden om att jag vill flytta. Att komma ner & bo på backen vore en dröm.
Men det är svårt att hitta lägenheter med stora uteplatser på den här sidan stan, så tanken har hela tiden varit att flytta till andra sidan staden. Under dagens promenad har jag tänkt en hel del på det där med flytt. Visst vore det fantastiskt att få en liten grön plätt att släppa ut hundarna på. Fast & andra sidan finns det inte alls dessa fantastiska promenadvägar på andra sidan stan.
Där vi bor idag har vi bara ett par hundra meter till att befinna oss rätt ute på landet. Med stora ängar, åkrar & hästhagar. Går vi åt andra hållet när vi går ut, behöver vi bara korsa gatan för att befinna oss mitt i stadsskogen. Så nu snurrar det i hjärnan. Är det värt att ge upp all denna underbara natur för en gräsplätt utanför balkongdörren? Eller bor vi precis lika bra tre trappor upp, men har tillgång till alla dessa underbara promenadstråk?
Dessutom är det ju här promenadavstånd till både Sveriges största hundrastgård, och agilitybanan.
Jag får nog allt ta mig en ordentlig funderare på det där med flytt :P

Påskmys på balkongen...

Visst jag har förstått att man ska äta massa ägg, sillar & potatisar en dag som denna. Allt detta förväntas sköljas ner med öl & snapsar, allt medan alla skrålar halvbra eller rent av dåliga snapsvisor:) ...Men för mig har detta varit som vilken annan arbetsdag som helst. Så det fick räcka med kallskuret, nedsköljt med rödvin istället. Satt finfint i kistan det med, måste jag säga. Så himla mysigt det är att äntligen kunna umgås utomhus igen. Även om det bara är på balkongen, så värdesätter jag den här tiden på året hur mycket som helst. Även vovvarna myste därute. Dock tyckte de att det fanns en & annan hund därute som behövdes morrars och skällas på. Lätt att vara kaxig när man befinner sig tre våningar upp=)) Önska er alla en riktigt GLAD PÅSK!! =)

Glöm inte att komma ihåg?? =))

Egentligen är väl det här ingenting att driva om. Jag vet av egen erfarenhet att det inte är en dans på rosor att leva med en person med alzhimers. Men ni måste medge att de som skrev den här artikeln antingen har en stor portion mörk humor, eller så tänkte han/hon inte på vad som sattes som rubrik. Vilket som, så finner jag den iaf bra kul=))

Lämna inte hundarna i bilen....

Nu är då äntligen den efterlängtade värmen på väg. Men med värmen kommer också vårat ansvar som hundägare, att aldrig under några omständigheter lämna våra älsklingar i en varm bil. Hittade den här tabellen idag, som visar på exakt hur varmt det egentligen blir i bilen. Så tänk på att det faktiskt inte krävs att det är så förskräckligt varmt ute, för att hundarna ska bli rejält lidande om de lämnas kvar i bilen.
Så detta är en uppmaning i all välmening....Va rädda om era hundar i värmen!!

Kul med kompisarna i parken....

Vilket härligt väder!! Nu har vi varit ute i två timmar. Det hade jag absolut inte tid med egentligen, men jisses va härligt det va. Vem vill sitta inne & jobba en sån här dag? Inte jag i alla fall.

Kul hade de små därute. Vi träffade sju andra små hundar i parken som de fick leka av sig med. Deras favorit "godismannen" va där också. Han är dagmatte (husse) till tre av de där hundarna & vi har träffats förr. Jag kallar honom "godismannen", för han har alltid den där magväskan full med godis till alla hundar som vill ha. Som ni kan se, så är det något som alla hundarna snabbt har lärt sig=))

Vårpromenad vid Hammarskog...

Nu när man då äntligen va med bil igen, tyckte jag att vi skulle byta de vanliga promenadstråken mot något nytt. Så vi packade in oss i bilen, jag, min man & vavvorna.
Färden styrde oss på smala, kurviga (läs vidriga) vägar ut till Hammarskog. Kan väl utan att överdriva säga, att inte va det en direkt njutbar upplevelse med mötande trafik på de där vägarna. Men, men, vi kom fram utan att krocka eller parkera i något dike iaf.
Solen & utsikten gjorde oss inte besvikna över vårat resmål. Jisses vilket underbart väder det har varit idag. Dock blev det inte så väldans lång promenad. Vi började knalla iväg längsmed sjön, men efter bara några hundra meter stod det klart för oss att vi inte skulle kunna ta oss längre på den stigen. Marken var fortfarande allt för blöt, och stigen övergick mer och mer till att bli ett underlag som närmast kunde liknas med sumpmark. Så vi hade inget annat val än att vända tillbaka mot herrgården. Men det har trots allt varit en riktigt härlig dag. Strålande sol, 16+ i skuggan & lycklig matte, husse & hundar.
Bättre kan en dag knappast bli :D

Flickornas pojkvänner....

Måste bara ta & presentera mina småflickors framtida pojkvänner. Eller kanske inte? Framtiden får väl visa vilka det blir när det är så dax. Men dessa killar va mina favoriter på gårdagens utställning. Den ljusa grabben vet jag vem det är, och jag ser framför mig jättefina små Mini-Mior, med honom som pappa till Mia´s framtida bebisar=) Den bruna choklad-killen har jag ingen aning om vad han heter. Men han blev iaf bästa hane igår & jag tycker bara att han är så otroligt vacker. Bebisar mellan honom & min Kornelia....jag säger bara WOW!! Men nu är det ju minst 9 månader kvar tills det är dax att utse en pojkvän till Mia, och minst 14 månader innan det är Kornelias tur. Så jag hinner säkert stöta på många, många snygga potentiella blivande pojkvänner till mina prinsessor=))

Hemma igen från utställningen....

Nu är vi hemma igen. Utställningen gick helt okej. Mia fick bedömningen "Very Good" med fin kritik. Hade hennes matte varit lite bättre på att träna henne i att ställas, hade hon med största sannolikhet fått bedömningen excellent. Domaren stod där & velade in i det sista, men beslutade sig till sist för att det fick räcka med bedömningen "very good" idag. Jag sa ju det...om det inte kommer att gå 100 % bra, så ligger ansvaret hos mig, inte Mia. Så jag är helnöjd med dagen. Min lilla tjej visade upp sig efter bästa förmåga. Nästa gång ska vi vara bättre förberedda & tränade=)

Bilbesiktning del 2.........

Idag gick det bättre. I god tid va vi där och...... YES!!!.......rent papper!! Inte en enda anmärkning=) Så då är det bara till att tuta & köra. Stora lycka, jag slipper åka kommunala medel till Västerås imorgon :D

Amira hjälper till att hitta bortsprungen hund....

Jag måste ändå ha världens gulligaste dotter. Igår när hon kommer ut från skolan, möter hon en kvinna vars hund precis har rymt ifrån henne. Snabbt som ögat vänder då min tjej in i skolan igen. Ber om att få låna en dator & skrivare. Sen skriver hon ut dessa flyers. Ägnar sen hela eftermiddagen/kvällen till att cykla omkring för att sätta upp dessa & leta efter hunden. Jag blir grymt imponerad av hennes snabba sätt att dra igång detta sök. Efter flera timmars letande kommer hon hem, utan att ha lyckats hitta hunden & är då lite smått deppad. Men då ringer telefonen. När Amira svarar, så är det hundens matte som ringer. Hunden är återfunnen!! Det hade varit en man som hade fångat in henne & kommit med henne. I handen hade han haft en av de flyers som Amira hade satt upp. Hundägaren hade knappt ord till att tacka min tjej. Så hon frågade Amira om det va okej att hon gick ut i högtalarna i skolan idag & tackade henne så att alla fick höra. Det visade sig nämligen vara så att denna kvinna jobbade på skolan. Så idag sitter det här en mycket stolt mamma :D

Hur gick besiktningen?

Jodå, jag kan väl säga såhär....ingenting gick sönder på vägen dit. Vi va där i väldigt god tid. Redan kl. 16.55 va vi på plats, och tiden va bokad till 17.20...........
IMORGON!!!!!
Sicket jäkla pucko jag kan vara!! Jag blev så himla glad när jag fick det där sms meddelandet om att jag hade fått en besiktningstid, så jag läste inte ens hela!!
Läste bara så långt som till vilken tid det va & missade totalt att läsa datumet. Hahaha....jaja, nu är den ju iaf tvättad & fixad tills imorgon när det är dax=))

Trasiga bilar & besiktning....

Efter alla turer med mina bilar, som inte jag har vidare värst tur med. Så har jag nu iaf fått igång min lilla Kia. Satte upp mig på väntelista för första bästa tid på bilprovningen & till min lycka har jag fått en tid idag kl. 17.20 Men efter alla turer med skitbilar, så törs jag inte riktigt hoppas på att den ska glida smärtfritt igenom den där besiktningen. Är för den delen inte ens säker på att den kommer att vara hel fortfarande när jag kommer fram dit.
Det här med att ha otur med bilar, är liksom ingenting nytt i mitt liv. Nädå, så har det liksom alltid varit.
Kom att tänka på det idag. Att för si sådär 20-25 år sen, säger min föredetta till mig; Du som är tjej får sköta det där med besiktningen. Hans tanke va följande...Ung, smal, hyfsat stora bröst & långt blont hår. Ja, då skulle besiktningskillarna kolla mer på mig än på bilen. Hahaha, han hade missat en liten detalj här.... Allt tekniskt som kan gå sönder, kommer att gå sönder, om du sätter det i händerna på mig. Vid det första tillfället som jag skulle till besiktningen med vår bil händer följande...
Hela elsystemet får fnatt & väl framme vid besiktningen blinkar alla lampor på bilen som en julgran. Behöver väl inte säga att det inte räckte med att vara ung blondin i det läget=))
Men min dåvarande säger bara när jag kommer hem igen, att jag bara hade otur & skickar mig även till ombesiktningen. Den här gången fungerar all el perfekt, MEN......
när jag är nästan framme & ska trycka ner kopplingen, då sticker kopplingsvajern all världens väg!! Jodå, det är sant. Jag säger ju det...kan det gå sönder, så gör det :P
Fast vid denna besiktning hjälpte det nog att jag va ung, blond, tuttlisa, för bilen gick igenom med en koppling som va tillfälligt upplindad med ståltråd=))
Tyvärr har man med åren förvandlats till en lönnfet medelålders kärring. Så idag kan jag nog räkna med att de kommer att titta mer på bilen än på mig. Men går den inte igenom, finns det stor risk för att jag kommer att se till att den går ordentligt sönder (som den på bilden). För nu har jag fått nog av bilar dom inte går att köra!!

Pollenallergi & annat gnäll :P

Så kom då våren & det med besked. Som jag har längtat efter den här värmen. Härliga vårvindar, och en sol som värmer upp en frusen själ. Hela långa vinter har jag gått här och gnällt. Tjatat, tjatat, och åter tjatat om hur mycket jag hatar vinter, och hur mycket jag längtade efter att våren skulle komma någon gång! Så kom den nu då äntligen. Då slår det mig....jag fortsätter att gnälla. Jo, för jag verkade liksom ha förträngt där under mitt gnällande under vintern, att våren inte alls är så där underbar som jag har velat måla upp den. Nej, nope, inte....jag blir ju för 17 tvärsjuk av våren!! Hade jag glömt bort det? Eller valde jag bara att förtränga detta faktum, när jag målade upp den fantastiska illusionen av den fantastiska våren som skulle komma, och hur bra allting skulle bli om det bara tog och blev lite värme någon gång. Visst, visst...jag byter gärna ut svinkalla vinterdagar mot snoriga, nysande vårdagar. Absolut!! Hellre torkar jag ögon, näsa, hostar & nyser resten av mitt liv, bara jag slipper frysa som jag har gjort denna vinter. Men jag känner bara att om jag nu tvingas att ha det så här, DÅ tänker jag ta mig tusan fortsätta att gnälla också!! Tro nu inte att jag tänker sluta gnälla i brådrasket heller. Nä då, min pollen allergi sträcker sig från april-september. Så lagom tills att det är dax sluta gnälla över den så har det hunnit bli höst, och jag kommer med största sannolikhet att gnälla över att sommaren är slut. Snart kommer det ju dessutom att vara vinter igen, och snacka om att jag kommer att gnälla då!! Så slutsatsen måste kanske bli...det va ett j*vla gnällande på mig :P

Tårtkalas...

Efter en jädrans massa strul med den där tårtan, blev den tillslut iaf färdigt för tårtkalas. Så f*rbannat less jag blev på den där vaniljvispen från Arla, som jag hade köpt för att ha i tårtan. Jag vispade, och vispade, och vispade....men inte f*n tänkte den bli till någon krämig vaniljvisp inte!! Så det blev till att skicka iväg tjejerna till affären, för att fort som tusan fixa marsánsås istället. När de kom tillbaka med den så vispade jag snabbt ihop den, slängde i det i tårtan & på med grädden. När gästerna anlände stod jag som bäst och dekorerade det hela. Eller dekorera va nog att överdriva en smula...Kasta på strössel & godis är nog närmare sanningen. Jag tyckte väl i ärlighetens namn inte att den blev så vidare värst god den där tårtan. Vilket inte va det minsta konstigt, eftersom att jag i min stress glömde fukta bottnarna. Man kan väl säga att den va lätt torr & stampig, hahaha. Men barnen tryckte in i munnarna iaf. och det är väl det enda som räknas.

Liten börjar bli stor...Grattis Myran =)

Idag fyller min minsting hela 12 år. Alldeles nyss va hon min lilla söta "Myran" 3 år, med det långa blonda håret & pippi-tofsar. Nu börjar även hon bli en stor tjej, och hon ser helst att jag låter bli att kalla henne Myran. Iaf inte så att hennes kompisar hör det. När vi är själva hemma, tror jag nog att hon faktiskt själv tycker det är rätt gulligt. Men inför polarna så är det Amira som gäller & inget annat. Det är hon stenhård på. Så jag försöker att komma ihåg det, men ibland slinker tungan & då blir hon bra sur på mig. Men hon är ju min myra=) Vart tar åren vägen??? GRATTIS världens bästa Myra....*harklar mig*....AMIRA!! Hoppas att du får den bästa av födelsedagar! Kramisar =)

Nya "tjejiga" selen på g...

Efter lite påtryckningar från de som har önskat sig lite "tjejigare" helst rosa hundselen...är de nu på gång. Här kommer de första två. Ett cerisrosa med prickar, och ett med Hello Kitty. Jag har ju tidigare alltid använt Mia som modell på alla kort. Men idag visade Kornelia med stora högljudda protester, att nu va det minsann på tiden att hon också fick visa upp sig. Haha...eller så är det nog lite närmare sanningen att påstå att hon också ville få godis=)) Vilket det än va, så va hon en jätteduktig modell <3 För er som vill att jag ska ta med mig halsband, selen eller bäddar till utställningarna. Glöm inte att meddela mig i god tid :)

PANIK!! Utställningen redan nästa helg!!

Idag kom papperna angående utställningen i Västerås nästa helg. NÄSTA HELG!! PANIK!! Vart tog tiden vägen?? Jag som har gått här i lugnt & tyckt att vi har hur gott om tid som helst på oss att träna utställning Mia & jag. Nu fick jag lätt panikångest. För det är ingen underdrift att påstå att jag har varit väldigt dålig på att träna detta med henne. Så än en gång...PANIK!! Nu blir det till att sätta in hög-turbo den återstående tid vi har, fram tills det är dax för Mia att visa sig från sin allra vackraste sida. Jag säger bara...Lycka till PUCKO!! (alltså jag) Om det är någon som är intresserad av att komma & se hur det går för oss lördag den 16/4 i ABB arena i Västerås, så bedöms vi som nr 43 i ring 5 =)

Stor & Liten

I området där vi bor, bor det också en väldigt duktig fotograf. Vi brukar ha turen att stöta på honom lite då och då. För någon vecka sedan sprang vi på honom ute i skogen, när vi va på väg till hundparken jag & småflickorna. Han bara älskar att få fota mina tjejer ( vilken otur för mig...NOT). Så han följde med oss till parken. Där slänger han sig ner på mage & börjar fota. Efter han är klar säger han; Det blev nog inte så bra bilder den här gång, för jag hade inte rätt objektiv. Alltså...nu undrar jag vad han snackade om? För gissa om fina kort det kom i min mail några dagar senare. Den killen kan fota!! Här har jag bara valt ut två. Jag valde att visa just dessa, eftersom jag själv tycker att känslan i dom är helt ljuvlig.

Akvarieregöring a la de lux....

I dag va det hög tid att ta tag i operation "rengöra akvariet". Eller snarare, för en månad sen va det "hög tid". Men det tillhör sådana där projekt, som gärna får vänta alldeles för länge innan det blir gjort. En av anledningarna till att jag drar mig så mycket för att ta tag i det, är att jag hatar att håva upp fiskarna. Allra helst de där stora, såsom Zigge (den stora trekantiga saken), och Malin (det är våran enormt stora mal). Men idag va min man hemma från jobbet. Han är lite risig & hade ägnat natten till att köra buss med toa-sitsen. Men tillräckligt kry va han ju ändå, till att orka hjälpa mig med att håva upp firrarna. Jag säger; Om du bara hjälper mig att få upp fiskarna så gör jag rent akvariet. Smart drag där...NOT!! Varför tror jag alltid att allt är så förbannat enkelt, och minsann ska gå på ett litet kick att fixa? Ett antal timmar senare är jag kraftigt less på mitt "lilla" projekt! När man har dragit på att ta tag i rengöringen av ett akvarium, blir ju dessutom jobbet desto j*vligare. Här räckte det inte med att bara damsuga botten & byta lite vatten inte. Nä då....bara till att tömma hela alltet & sanera grus, stenar & växter fån smuts och alger. Samt skura & skrapa hela akvariet. Bara att stå och rengöra 25 liter grus tar sin lilla stund:P
Nästa gång detta ska göras, så ska det ta mig 17 ske när min man är frisk & han kan sköta skurandet. Nästa gång, tänker ni? Varför tar hon inte bara & håller efter, istället för att låta det bli så övermäktigt att göra rent? Jo då...visst skulle det vara bra att göra så, och jag skulle hemskt gärna vilja kunna lova här & nu att det ska jag minsann göra. MEN...jag har tillräckligt stor självinsikt, och försöker inte på något sätt lura mig själv till att tro att det ska bli någon skillnad på mitt sätt att vara. Med största sannolikhet kommer det där akvariet att få vänta lika länge nästa gång. Men den gången ska jag med glädje överlåta jobbet till mannen i huset. Så kan jag ägna mig åt att brygga kaffe, rasta vovvar & vattenpassa akvariebänken. Det tycker jag verkar lite lagom ansträngande ;-)

Lera, vatten & skorna kanske inte så bra som jag först trodde.....

Vis efter gårdagens hundpromenad med hundarna i skogen, tänkte jag...ingen blankis-promenad idag inte. Idag får det bli hundparken istället. Sagt & gjort så styrde vi glatt vår tur mot parken. Kanske skulle vi ha tur & träffa på några roliga hundkompisar att leka med också. Nu va det ju några dagar sen vi va där senast. Då låg det fortfarande kvar ett snötäcke över hela parken, som gjorde att hundarna inte blev så fasligt smutsiga heller. Hahaha....det va då det!! Vilken blåsning!! All snö har nu hunnit smälta bort & förvandlat hela parken till en enda stor gyttjepöl. Vi gjorde ett litet tappert försök att ta oss in en bit, för att se om det kanske såg bättre ut längre in. Nu önska jag nästan att jag hade filmat när vi va där & att ni hade fått höra ljudeffekterna när jag gick. KLAFS-KLAFS-KLAFS!! Behöver jag säga, att det va bara att ge upp den där idéen om parkbesök=) Så vi begav oss iväg in i den lite mindre skogsdungen som ligger bredvid parken & stigen som leder ner i Hågadalen. Blev riktigt lycklig när jag kom in där. Torr fin stig visade det sig vara....... i hela ett par hundra meter vill säga!! Sen va det dax igen. Lera, vatten & lite mera lera. Varvat med härliga delar blank-is. På ett ställe va det mest bara vatten. Men det låg som en stig över av is. Så jag tänker; Jag får väl helt enkelt ta & försöka balansera mig över på den där isen. Föga förvånande knakar det rätt snart under fötterna, och ner i vattnet försvinner min vänstra fot. Men jag blev inte ens våt! Himla nöjd med mig själv blir jag när jag upptäcker att de nya skorna stod emot vattnet. Äntligen hade jag lyckats köpa ett par riktigt bra skor=) Travar vidare i lervällingen & tio minuter senare händer samma sak igen! Men den här gången är det dax för min högerfot att bada. Då märker jag till min fasa att skorna inte alls klarar vatten så bra som jag trodde. Hahaha...jag är bra rolig jag. Inte konstigt att jag tyckte att de där skorna va så bra, när det va vänster fot som drog i plurret. Jag har ju ingen känsel i huden på den foten!! =))

Finbesök & jätte-tårta...

Världens bästa pappa med fru kom & gratulerade mig & Amira idag. För det är faktiskt bara 5 dagar kvar tills hon också fyller år. Jag har då verkligen lyckats samla barnens födelsedagar tätt. Emil fyllde i torsdags, Sara fyller idag precis som jag, Amira fyller nu på lördag & Denniz lördagen därpå =)
Med sig till fikat hade papsen med sig den största prinsesstårta jag har sett. Herre jösses...hur skulle vi kunna få i oss den där? Haha...kan lugnt säga att det finns inte så mycket kvar av den som jag trodde att det skulle bli. Alla va riktigt duktiga på att moffa i sig =)
Men nu är det bra fullt i min mage. Får väl hoppas att det tittar förbi någon mer som är sugen på lite tårta :D

Halt...men vavvorna va lyckliga :)

Eftersom det ändå har varit plusgrader ganska länge nu, och det dessutom har regnat i helgen, tänkte jag att nu måste väl ändå isen på stigarna i skogen ha smält bort. Så beslutet va taget. Idag skulle vi minsann bege oss ut på en riktigt skön skogspromenad. Det började ganska bra. Men det tog inte allt för lång tid innan vi åter igen befann oss vinglande omkring på blank-is. Äsch...tänkte jag. Det blir nog bättre igen längre fram. Varför gör jag såna här saker?? Jag måste verkligen vara en helt obotlig optimist & dessutom envis som synden!!...Efter att ha halkat omkring som Bambi i ytterligare nån kilometer, har jag för länge sedan konstaterat att det blir absolut inget bättre underlag att gå på. Snarare blir det bara värre & värre ju längre in vi kommer. Men tro nu inte att jag ens kommer på tanken att vända. Nä du...har jag gett mig in på något, då får jag minsann jobba mig igenom det också=)) Men vavvorna är överlyckliga. Med tanke på att chansen att vi ska möta någon som är lika korkad som jag där ute i skogen, så har småflickorna fått springa lösa hela tiden. På slutet va underlaget så illa att jag tog & sneddade rakt igenom där det knappt finns några stigar. Nästan hemma igen, möter vi en tjej på väg in i skogen med sin hund. Jag varnar henne för underlaget. Men hon säger bara glatt; Då kanske man får träna några underbara muskler man inte visste att man hade=))...skön tjej. Jag säger bara; Ha det så trevligt på din promenad :D

Lite får man kämpa för sina presenter ;)

På min dotter Sara´s 25-års fest i lördags, fick hon ett paket av sin storebror som bjöd upp till motstånd. Först ett paket inlindat i, jag vet inte hur många lager packtejp. När födelsedagsbarnet efter mycket slit lyckas ta sig in i detta paket så innehåller det självklart ett paket till, inlindat i minst lika mycket packtejp. Hahaha...hon fick slita hårt, för att komma åt det där paketets innehåll. Men gissa om hon blev lycklig när hon väl fick upp den! Den otroligt gulliga brorsan hade köpt henne en Ipod tusch!! När hon sedan öppnar paketet från sina vänner, tror jag nästan att Sara fick tårar i ögonen av lycka. De hade köpt henne en 3-dagars biljett till reagge festivalen. Som hon har tjatat om hur gärna hon vill gå på den. En riktigt lyckad fest blev det, för världens bästa dotter =)