Observation från en sjuksäng....

Efter att ha tillbringat några dagar på Akademiska sjukhuset, skulle jag kunna skriva en mindre bok om den svenska sjukvården. Att bara ligga i en sjuksäng & studera hur människor behandlas ger mig rysningar längs ryggraden. Jag vill i första hand inte måla ut personalen, utan anser att problemet många gånger ligger på mycket högre nivå.

Tyckte så fruktansvärt synd om två av mina säng-grannar. En äldre kvinna & en äldre man. Bägge hade drabbats av någon lindrigare form av stroke. De va båda i stort behov av omsorg, rehabilitering & stöd.
När så läkaren hade sagt sitt i måndags morse, bröt bägge ihop totalt. Den stackars mannen allra mest. Han bönade & bad om att få någon form av ångestdämpande medicin. Varför?...jo, det hade fått beskedet att de skulle skickas hem!
Att ligga där, och hjälplöst se två gamla människor bryta ihop på det där sättet, gjorde fruktansvärt ont i hjärtat. Stackars människor!! Hur hade de tänkt att de plötsligt skulle klara sig själva??

Tack och lov för en av de sköterskor som jobbade den dagen. Hon hade utrustats med lite mer ryggrad än de flesta, och säger resolut; Ni ska inte behöva åka hem idag. Det ska jag se till!...
Hon klarade det faktiskt! Mannen lyckades hon få över till en rehabavdelning, och den äldre kvinnan va fortfarande kvar på avdelningen när jag åkte. Hoppas innerligt att de hittar ett bra alternativ åt henne också:)

En annan tråkig sak som jag har noterat att de äldre ofta råkar ut för på sjukhus är att personalen gärna pratar över huvudet på dem. Som med mannen som precis kommit in. Personalen verkade bara ta för givet att han inte va något att prata med. Så det pratade bara med varandra, allt medan det bökade runt med denna stackars man. Mannen ifråga va inte det minsta omedveten om vad som hände honom. När personalen hade lämnat rummet, pratade han klart & tydligt med mig.
Att gamla behandlas som små bebisar eller mindre vetande individer, DET är INTE okej!! Detta beteende kan dock inte skyllas på våra politiker. Jag kan inte annat än skylla detta på ren okunskap, eller brist på empati hos de som jobbar där.
När man ligger där & observerar vården, kan man inte annat än hoppas att man aldrig ska behöva bli gammal & behöva vård:(