Jaha ja...så hade man satt ribban för den här dagen. Hur är det ens möjligt att vara så klantig som jag kan vara ibland, och hur står det egentligen till med minnet? När barn & man hade gett sig iväg till skola resp. jobb, tänkte jag att nu skulle jag ta tag i det där med att fixa grindar till köket. En del i att ensamträna hundarna & lära dem vara själva där, när jag sitter & jobbar i ett annat rum. Sagt & gjort...fram med galler och verktyg. Lägger upp grinden på köksbordet och börjar klippa av pinnarna så att grindarna ska bli i lagom höjd. Inte 17 tänkte jag på att det stod en kaffekopp på bordet, som jag självklart skulle lyckas slå i backen. Bara till att krypa under bordet & plocka skärvor & torka kaffe. Jaja...nu va det gjort, så åter till mitt lilla projekt. Fixade till grindarna. Skruvade upp dem på plats & känner mig lagom stolt över mig själv. Hög tid att belöna sig själv med en kopp kaffe ute på balkongen, tänkte jag. Häller upp kaffet, vänder mig om för att ta mig genom vardagsrummet till balkongen, och nu kommer det.....Jag har hunnit glömma att jag just satte upp en grind i dörrhålet!!! Går rakt genom grinden så att den flyger iväg & efter flyger dagens andra kaffekopp!! Jamen dåså, då har jag satt ribban för den här dagen. Undrar om jag verkligen törs ta mig utanför dörren idag, eller om jag helt enkelt borde gå och lägga mig igen? :))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar