Glad i hågen beger jag mig mot skogen. Ska bli skönt med en rejäl skogspromenad.
Lite halvskakis är jag dock inför att bege mig ut i de värsta snåren efter det att vi hittade spår från de beryktade vildsvinen därute härom dagen.
Så det hade jag bestämt...promenaden skulle tas i direkt motsatt riktning från Valltjärn, där nämnda spår setts.
Så kommer vi upp till skogen, och vad möts vi av?!??
Jo...IS, IS och lite mera IS!! Hela j*vla skogen är som en vattenbelagd isbana. Iaf på de lite större stigarna.
Så där stod jag inför tre val. Antingen var det bara att trotsa halkan & leka Bambi på hal is hela rundan. Eller så var det till att bege sig ut bland snår & rovältor på småstigarna, med risk att möta nån eller flera av de berömda grisarna. Eller så var det bara till att ge upp hela tanken på att försöka ta sig ut i den där skogen över huvud taget :/
Ge upp?? VA, det trodde ni väl ändå inte på att jag skulle göra?
Ge upp, är liksom inte något som ligger för mig. Om du någonsin har undrat hur ordet "envishet" ser ut, så kan jag upplysa dig om att det ser ut väldigt mycket som jag.
Många gånger är jag nog ordet "envishet" personifierad ;))
Om jag nu tvingas välja mellan två farliga saker och ett säkert kort, så kan ni vara ganska säkra på att jag inte valde det säkra kortet.
Det vore väl ändå att göra livet alldeles för lätt & tråkigt.
Då återstår det bara att välja emellan risken att bryta benen på en isgata eller risken att möta en eller flera vildsvin. Gissa vad jag valde....?
Självklart valde jag risken att möta den där grisen :D
Hade jag valt någonting annat, så hade jag verkligen inte varit jag!
Det blev en riktigt skön runda på 1½ timme runt skogens småstigar, och inte en endast gris såg vi till. Så med alla kroppsdelar fortfarande intakta är vi nu hemma igen, och tre små vovvar sover så gott:)
*Klicka på bilden, om du vill få upp den & se bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar